Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse av vår webbplats. Om du fortsätter innebär det att du accepterar att cookies används.

Industriavtalet

Industriavtalet är tillkommet för att bryta den spiral av kostnadsökningar som hämmade Sveriges ekonomiska utveckling under 1970- och 1980-talen.

Sverige hade under 1970- och 1980-talen en historia av okontrollerade löneökningar, vilket ledde till hög inflation och till att Sveriges konkurrenskraft försämrades. Detta berodde på att några fack fick igenom sina krav, vilket gjorde att andra fack kunde ställa liknande eller högre krav i sina förhandlingar. På så sätt kom en spiral av kostnadsökningar att sätta i gång. Det lade också grunden till att fack och arbetsgivare inom industrin träffade Industriavtalet 1997 (ett avtal som förnyades 2011) som innebar ett nytt sätt att se på förhandlingar och konfliktlösning i Sverige.

Avtalet reglerar bland annat hur förhandlingarna om kollektivavtalen mellan de olika parterna som har undertecknat avtalet ska gå till.

Förhandlingarna förbereds genom att parterna tar fram förhandlingsmål och krav. Därefter utväxlas bud och krav. Om inte ett nytt avtal har träffats när en månad återstår av avtalstiden följer en period då OpO ”opartiska ordförande”, som parterna själva har utsett, leder förhandlingarna.
Industriarbetsgivarnas motparter, undantag Pappers, har skrivit under Industriavtalet.

Läs mer om Industriavtalet här