Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse av vår webbplats. Om du fortsätter innebär det att du accepterar att cookies används.

Mer om Industriavtalet

1970- och 1980-talens okontrollerade ökningar och försämrade svenska konkurrenskraft banade väg för Industriavtalet som träffades 1997.

Sverige hade under 1970- och 1980-talen en historia av okontrollerade löneökningar, vilket ledde till hög inflation och till att Sveriges konkurrenskraft försämrades. Detta berodde på att några fack fick igenom sina krav, vilket gjorde att andra fack kunde ställa liknande eller högre krav i sina förhandlingar. På så sätt kom en spiral av kostnadsökningar att sätta i gång. Det lade också grunden till att fack och arbetsgivare inom industrin träffade Industriavtalet 1997 (ett avtal som förnyades 2011) som innebar ett nytt sätt att se på förhandlingar och konfliktlösning i Sverige.

Industriavtalet syftar bl a till en kontrollerad lönebildning som ska stärka den internationella konkurrenskraften. Avtalet reglerar bland annat hur förhandlingarna om kollektivavtalen mellan de olika parterna som har undertecknat avtalet ska gå till. Förhandlingarna förbereds genom att parterna tar fram förhandlingsmål och krav. Därefter utväxlas kraven. Om inte ett nytt avtal har träffats när en månad återstår av avtalstiden följer en period då OpO ”opartiska ordförande”, som parterna själva har utsett, leder förhandlingarna.

Industriarbetsgivarnas motparter, undantag Pappers, har skrivit under Industriavtalet.

Industrirådet
Industrirådet (tidigare Industrikommittén) består av ledande företrädare för svenska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom industrisektorn. Deras uppgift är att följa och främja tillämpningen av Industriavtalet.