Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse av vår webbplats. Om du fortsätter innebär det att du accepterar att cookies används.

Syriza verkar förlora chicken-racet

20 februari 2015

NYHET Industriarbetsgivarnas chefekonom, Mats Kinnwall, kommenterar Greklands ansträngningar att försöka förhandla fram nya lånevillkor med euroländerna.

Syriza vann det grekiska parlamentsvalet i januari på löften att omförhandla de tuffa villkoren som den s.k. Trojkan ställt för att förse Grekland med nödvändig lånefinansiering. Man lovade t ex att få till en nedskrivning av den gigantiska statsskulden (175 procent av BNP), sätta stopp för omfattande privatiseringar av offentliga tillgångar, återanställa människor i den offentliga sektorn, etc.
Efter valsegern har såväl premiärministern Alexis Tsipras som finansministern Yanis Varoufakis rest Europa runt med hög svansföring och försökt övertala andra EMU-länder att lätta på de drakoniska villkoren och acceptera att tidigare överenskomma strukturreformer rivs upp. Så här långt kan man inte uppvisa några betydande framgångar i sin kampanj, övriga EMU-länder med Tyskland i spetsen har vägrat att lätta på trycket. Nu håller läget på att bli akut, kommer man inte till en snar överenskommelse uteblir nästa leverans av krediter från Trojkan, schemalagd inom bara drygt en vecka. I så fall kommer Grekland att bokstavligen stå utan likvida medel senast i slutet av mars vilket innebär att landet tvingas ställa in betalningarna och sannolikt överge euron. 
Uppenbarligen har Greklands regering nu delvis övergett sin tuffa attityd under insikten att övriga EMU-länder inte tänker gå landet till mötes. I onsdags mjukade man därför upp sina krav betydligt och lovade att fullfölja sina åtaganden mot alla kreditgivare och inte vidta åtgärder som riskerar den statsfinansiella stabiliteten mot löfte om en förlängning av lånefaciliteten under en sexmånaders period. Man accepterar dock fortfarande inte kravet på att åstadkomma ett överskott i de offentliga finanserna 2015 på 3,4 procent av BNP, exklusive räntebetalningar. Regeringen vill istället dra ner kravet till 1,5 procent av BNP för att möjliggöra viss expansiv finanspolitik och därmed lindra åtstramningens effekter på en grekisk ekonomi i djup kris. Man gör heller inget åtagande att fullfölja de reformer i termer av arbetsmarknadsreformer, privatiseringar, etc, som stipuleras i det gällande reformprogrammet.
Tyskland har dock ställt sig kallsinnigt och tänker inte acceptera grekernas förslag varvid Tzipras svarar att det för andra EMU-länder gäller att accepterar eller förkasta förslaget. Det brinner således i knutarna, idag fredag hålls nästa omgång förhandlingar.
 

Risker och möjligheter med Grexit

 
Just nu är alltså sannolikhet betydande för en Grexit, d.v.s. ett grekiskt utträde ur EMU. Frågan är vilka konsekvenser detta skulle få för Grekland, för eurozonen, möjligen för det finansiella systemet och i slutänden världskonjunkturen. Alla inser att en eventuell neo-drachma kommer att falla kraftigt i värde gentemot euron vilket dramatiskt skulle öka värdet på den grekiska statsskulden som tagits i termer av euro. Med stor sannolikhet skulle därför Grekland kombinera övergången till en ny valuta med en kraftig avskrivning av sina skulder, vilket innebär stora förluster för långivarna. Efter de senaste årens krisprogram har dock de privata långivarnas exponering mot Grekland i stort sett upphört, all grekisk statsskuld bärs nu av institutioner och andra länders skattebetalare. Risken för att de offentliga långivarna, inför hotet om Grexit, skulle plocka hem tillgångarna och utlösa kraftiga kapitalutflöden från Grekland är troligen inte så stor. Däremot har vi redan registrerat betydande kapitalutflöden, orsakade av att privatpersoner och företag velat gardera sig för möjliga förluster vid en eventuell Grexit – grekerna har sina tillgångar i euro som urholkas vid Grexit och privata skulder motsvarande 135 procent av BNP i euro vilka ökar vid Grexit. Skulle förhandlingarna mellan Grekland och kreditgivarna helt gå i baklås kommer troligen dessa kapitalutflöden att intensifieras. Risken ökar även för ”bank runs” när privatpersoner och företag rusar till bankerna för att ta ut sina pengar och rädda sina euro från att ”drachmaiseras”. 
De kapitalrörelser som uppstår på grund av oro för ett eventuellt Grexit är knappast förödande för det finansiella systemet, det handlar bara om en rännil i den globala kapitalfloden. Det finns visserligen en liten risk för en smittoeffekt -”Om Grekland väljer att lämna euron, varför skulle inte andra skuldsatta länder välja att följa samma väg?” – men den risken är mycket mindre än för några år sedan då fler EMU-länder befann sig en betydligt svårare situation. Nu finns det inga seriösa krav på att lämna euron i något skuldsatt EMU-land. Det mesta talar därför för att effekterna på finansmarknaderna inskränker sig till en kortvarig skälvning. Till skillnad från tidigare Greklandskriser, t ex hösten 2001, har vi heller inte sett kraftigt stigande räntor i andra forna krisländer som Italien, Portugal och Spanien. Tvärtom har dessa länder följt den globala trenden med fallande räntor den senaste tiden.
Risken för smittoeffekter är troligen större om Grekland stannar kvar inom euron samtidigt som man lyckas få igenom omfattande lindringar av villkoren med Trojkan. Då skulle andra länder som går/gått igenom motsvarande eklut som Grekland med rätta kunna fråga varför grekerna ska särbehandlas och kräva liknande lättnader. Utbredda krav på lättnader för de skuldsatta länderna skulle kunna utlösa ett kraftigt fall i euron med finansiella konvulsioner som följd.
 

Plus och minus för Grekland vid Grexit

 
Hur ser då kalkylen ut för Grekland? Det finns potentiella vinster för Grekland förknippade med ett utträde ur euron: Ett kraftigt fall i valutan – en depreciering med minst 50 procent är trolig - skulle innebära att Greklands konkurrenskraft förbättras. Exportandelen har ökat kraftigt till över 30 procent av BNP de senaste åren och en betydande depreciering skulle kunna ge ordentlig skjuts eftersom Grekland t ex konkurrerar hårt om turismen, inte minst med det betydligt billigare Turkiet. 
Vad grekerna däremot måste räkna med efter ett eventuellt EMU-utträde är att räntorna permanentas på en högre nivå under överskådligt framtid, jämfört med fallet med Grekland som en trovärdig medlem av EMU. Dagens relativt låga ränteläge är helt och håller en följd av de nödlån som landet beviljas. Alla bedömare kommer att räkna med att en betalningsinställelse och övergång till neo-drachma innebär betydligt högre inflation och långsiktigt sämre offentliga finanser. Här kan vi dra paralleller med utvecklingen i Sverige i samband med kronfallet. Svenska räntor höjdes till nivåer långt över de tyska och det dröjde till år 2000 innan Riksbanken lyckats tillkämpa sig trovärdighet och gapet kunde slutas. Kostnaderna för Grekland att refinansiera befintlig skuld riskerar alltså att bli betydligt högre jämfört med om man behåller euron. En skarp depreciering skulle också urholka grekernas köpkraft när man reser utanför landets gränser. Dessutom är det osannolikt att grekerna skulle kunna kompensera sig för högre inflation via stigande löner på grund av den svaga hemmaekonomi vilket innebär att reallönerna troligen skulle rasa.
Sammantaget är det inte självklart om Grekland skulle vinna eller förlora på att lämna euron, det beror inte minst på vilka lättnader man kan förhandla sig fram till de närmaste dagarna. Det finns helt enkelt ingen snabb väg ut ur den prekära situationen, Grexit eller inte. Det förefaller dock helt orimligt och omöjligt att Grekland någonsin ska kunna betala av sin offentliga skuld. Lyckas man inte förhandla fram en rejäl nedskrivning pekar troligen kalkylen för att vinsterna av att lämna euron överstiger kostnaderna.