Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse av vår webbplats. Om du fortsätter innebär det att du accepterar att cookies används.

Frågor och svar i avtalsrörelsen

1. Är Riksbankens inflationsprognoser träffsäkra?

Svar: Nej, vi kan inte lita på att inflationsmålen uppnås. Riksbankens egen historik visar att det är svårt att prognosticera inflationsmål.'

2. Varför har Riksbanken målet om 2 procents inflation?

Svar: Det är ett medel för att hjälpa arbetsmarknadens parter. Ett medel för prisstabilitet i Sverige.

3. Vilket ansvar har arbetsmarknades parter för inflationsmålet?

Svar: Inget. En paradoxal konsekvens av de senaste årens utveckling är att turordningen ställts på ända: Tanken är att inflationsmålet ska fungera som ankare för avtalsförhandlingarna. Istället ställs det nu krav på/från arbetsmarknadens parter m fl att ta ansvar för att inflationsmålet uppfylls via löneökningar som är förenliga med målet.

4. Hur anser Industriarbetsgivarna att rollfördelningen i lönebildningen är?

Svar: Arbetsgivare- & arbetstagarorganisationernas uppgift är att värna om sina medlemmars villkor i termer av konkurrenskraft respektive reallöneutveckling.

Riksbanken ansvarar för att bedriva en penningpolitik som syftar till att ge arbetsmarknadens parter förutsättningar att sluta avtal som är förenliga med Riksbankens mål.

5. Är inflationen viktig för att bedöma hur stort löneökningsutrymmet är?

Svar: Nej. Producentpriserna i svenska kronor är en mer relevant utgångspunkt.

6. Vad finns det mer för variabler som kan ha betydelse för lönebildningen?

Svar: Viktiga variabler, i synnerhet på lång sikt, är svensk produktivitetstillväxt gentemot konkurrentländerna.

7. Går det att höja lönerna för att få igång tillväxt?

Svar: Nej. För höga reallöneökningar är skadliga. Snabbaste sättet att få igång konjunkturen är att företagens vinster går upp så att investeringarna kan öka.