Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse av vår webbplats. Om du fortsätter innebär det att du accepterar att cookies används.

Vad vill Industriarbetsgivarna i avtalsförhandlingarna?

Den internationellt konkurrensutsatta industrins förutsättningar att driva och ständigt vidareutveckla långsiktigt lönsamma, hållbara och säkra verksamheter är avgörande, inte bara för industriföretagen och dess anställda, utan även för Sverige och dess invånare.

Genom Industriavtalet är dess parter överens om att avtal som stärker industrins inter­nationella konkurrenskraft ska träffas i rätt tid utan stridsåtgärder. Industriavtalet bygger på förutsättningen att den nivåförändring av lönekostnader – otvetydigt ett kostnadsmärke uttryckt i procent – som parterna inom industrin kommer överens om ska vara normerande även för övriga parter på arbetsmarknaden. En väl fungerande lönebildning, som utmärks av lång­siktighet och stabilitet, förutsätter att Industriavtalets syften uppfylls.

Utifrån dessa utgångspunkter förhandlar Industriarbetsgivarna med samtliga sina motparter. 

Stärkt internationell konkurrenskraft avgörande

Industriarbetsgivarnas medlemsföretag verkar och konkurrerar på en global marknad med begränsad möjlighet att prissätta sina produkter. De råvaruberoende och extremt kapitalintensiva verksamheterna går inte att omlokalisera. Därför är den internationella konkurrenskraften helt avgörande för företagens förutsättningar, utveckling och överlevnad. Industriarbetsgivarnas överordnade mål med avtalsförhandlingarna är att konkurrenskraften ska stärkas och att de avtal som träffas långsiktigt utvecklar industrin.

Industriarbetsgivarnas medlemsföretag sysselsätter omkring 90 000 personer. Företagens betydelse för arbetsmarknad, svensk tillväxt och välfärd är dock betydligt större än så. Totalt bedöms minst 200 000 jobb, direkt eller indirekt, vara helt beroende av Industriarbetsgivarnas medlemsföretag. Därtill lägger industrin grunden till värdekedjor där många branscher och företag verkar, och bidrar därigenom till att skapandet av många jobb och stora värden. Då medlemsföretagen i huvudsak är lokaliserade utanför storstadsregionerna har de en direkt avgörande betydelse för hela landets utveckling. Områden utanför storstadsregionerna blir först att drabbas om industrins konkurrenskraft inte kan upprätthållas och företagen måste genomföra nedskärningar eller ned­läggningar. Den exporterande sektorns bidrag till en positiv handelsbalans och det skatteunderlag som den genererar direkt och indirekt är nödvändigt för att kunna upprätthålla ett fungerande samhälle.

Svag ekonomisk utveckling

Sedan den senaste avtalsrörelsen har det skett en tydlig avmattning av den ekonomiska utvecklingen både i Sverige och globalt. En svag utveckling är även att vänta framöver. Den dämpade utvecklingen globalt beror både på konjunkturella och strukturella faktorer. Handelskonflikterna är en hämsko, liksom den fortsatt svaga tillväxten i produktiviteten. Prisökningstakten har varit fortsatt låg i de utvecklade länderna, vilket visar att möjligheten att höja priser är begränsade. Mot bakgrund av den hårda internationella konkurrensen är bedömningen att så även kommer att vara fallet framöver.

Bland annat Brexit, handelskonflikter, geopolitisk oro, Europas och Tysklands förmåga att möta ökad global konkurrens och hårdare miljökrav, innebär tydliga negativa risker för den framtida utvecklingen. Det finns även risker kopplade till den ekonomiska politikens förmåga att hantera en rejäl sättning i ekonomin samt strukturella problem, som exempelvis den svaga tillväxten i produktiviteten.

Nedväxling av kostnadsökningarna nödvändigt

Under den senaste avtalsperioden har företagens resultat överlag varit positiva, till stor del tack vare att kronans växelkurs har försvagats kraftigt. Den underliggande konkurrenskraften har emellertid inte förbättrats. Konkurrenskraften gentemot Finland har tydligt försämrats. I ett internationellt perspektiv är våra arbetskraftskostnader mycket höga, vilket är ett stort problem i den allt hårdare konkurrens som våra branscher står inför, inte minst från nya konkurrentländer. Särskilt bekymmersamt är detta i ljuset av en svag produktivitetstillväxt.

De kommande förhandlingarna måste ha ett framåtblickande perspektiv och syfta till skärpt kostnadskontroll och stärkt konkurrenskraft. Det finns inga tecken på att tillväxten i produktiviteten ska ta fart eller att produktiviteten i Sverige långsiktigt ska utvecklas bättre än i vår omvärld. I stället kommer det krävas en tydlig nedväxling av våra kostnadsökningar.

Verksamhetsanpassade villkor

Moderna avtal ska vara anpassade till företagets och medarbetarens villkor samt stötta företagets anpassningsförmåga. Avtalen måste vara konstruerade så att de medger en högre förändringstakt än hos konkurrenterna. Flexibilitet avseende arbetstid, lön och ersättningar samt bemanning är i detta hänseende prioriterat. Säkerhetstänk ska genomsyra verksamheterna, och avtalen ska stötta ett sådant synsätt. Avtalen ska dessutom underlätta, inte hindra, att den samlade kompetensen kan användas på mest effektiva sätt, oavsett facklig tillhörighet. Möjligheterna till direkta överenskommelser mellan medarbetare och företag måste öka.

Regler som skapar inlåsningar behöver tas bort. Det ligger såväl i företagens som i de anställdas intresse att förändra arbetstidsregler så att tillgänglig arbetstid ökar samtidigt som förutsättningar skapas för den enskilde att klara av arbete även i högre ålder.

Möjlig­heterna till tillfälliga kostnadsbesparingar med ett bibehållande av kompetensen behöver förbättras. Detta kan bland annat ske genom att de lokala parternas utrymme att vidta sådana åtgärder stärks.

Lön och ersättningar ska kunna bestämmas utifrån företagens förutsättningar. De enskilda medarbetarnas prestationer och kompetens ska påverka lönen. På så sätt kan lönen bidra till tillväxt för företagen och gynna medarbetarnas utveckling. Generella lönedelar och individgarantier motverkar detta syfte och ska inte förekomma. Löneavtalen ska heller inte försvåra en effektiv lönebildningsprocess på företagen. Ej fungerande löneavtalskonstruktioner måste förändras.

Säker arbetsmiljö

Industriarbetsgivarna står för en nolltolerans avseende arbetsrelaterad ohälsa och olycksfall, samt alkohol och droger på arbetsplatsen.

Parterna har en lång och framgångsrik tradition av partsgemensamt arbete inom ramen för arbetsmiljöområdet. Industriarbetsgivarna värdesätter samverkan inom arbetsmiljöområdet. Genom ett effektivt gemensamt arbete har parterna bidragit till att förbättra säkerhetskulturen i branschen.

En god säkerhetskultur förutsätter bland annat att både arbetsgivare och arbetstagare tar ett stort ansvar för säkerheten. Sanktionsavgifter har införts för att arbetsmiljöbrott ska få konsekvenser för företagen. Fokus måste nu i högre grad även ligga på den enskilde arbetstagarens ansvar, vilket därför behöver tydliggöras både i partsarbete och i kollektivavtal.

Avtalsperiodens längd

I en osäker omvärld är långsiktiga spelregler en konkurrensfördel. Parterna ska bidra till att skapa förutsättningar för avtal som möjliggör långsiktiga planeringshorisonter och stabila förutsättningar. Längre avtalsperioder stärker förutsättningarna för Industrins lönenormerande roll i enlighet med Industriavtalets intentioner. I en osäker omvärld är långa avtal ett sätt att ge företagen lite stabilare förutsättningar. Det gäller särskilt företagen inom basindustrin, som är kapitalintensiva. Tunga investeringar förutsätter långa planeringshorisonter. Vidare ger en längre avtalsperiod bättre förutsättningar till partsgemensamt utvecklingsarbete i strategiska frågor, såväl på central nivå som i den lokala samverkan.

Förutsättningen för en längre avtalsperiod är att avtalen som helhet bidrar till att stärka företagens internationella konkurrenskraft.