Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse av vår webbplats. Om du fortsätter innebär det att du accepterar att cookies används.

Industrins avtalsgeneral risar lönekrav

30 november 2012

Avtal 2013 Efter en varseltät höst är Per Hidesten, vd för nybildade Industriarbetsgivarna, djupt bekymrad över den fackliga sidans lönekrav. "För att främja industrins konkurrenskraft måste vi ha lägre avtal än de 2,6 procent vi har enligt gällande avtal", säger han.

Nya Industriarbetsgivarna blir en part att räkna med under de kommande avtalsförhandlingarna. Här samlas arbetsgivare inom stål och metall, verkstadsindustri, skog och gruvindustri (se faktaruta). Det handlar om 860 medlemsföretag med cirka 82 000 anställda.

Industriarbetsgivarna är också en av de arbetsgivarorganisationer som omfattas av Industriavtalet. Det betyder att organisationen är med om att sätta det så kallade märket som blir lönenormerande för övriga avtal.

De flesta branscherna som Per Hidesten och hans medarbetare representerar har drabbats hårt av konjunkturnedgången. SSAB, Trelleborg, Atlas Copco och Södra är bara några i en lång rad av företag som varslat om uppsägning under hösten. Bland andra SCA och Sandvik har aviserat omfattande sparprogram.

– Våra företag arbetar på exportmarknader. De påverkas i högsta grad av vad som händer i Europa, USA och Kina. Den europeiska skuldkrisen och den starka kronkursen slår direkt mot våra företag, säger Per Hidesten.

Nyligen presenterade LO sina gemensamma lönekrav som efter en del internt käbbel hamnade på 2,8 procent. Det är ett väl tilltaget krav med tanke på det pressade ekonomiska läget, anser Hidesten.

– För att främja industrins konkurrenskraft måste vi ha lägre avtal än de 2,6 procent vi har enligt gällande avtal. Och LO har yrkat på 2,8 procent. Det tycker inte vi är att främja konkurrenskraften, säger han.

LO har också presenterat en låglönesatsning som innebär att de som har lägre lön än 25 000 kronor i månaden minst ska ha 700 kronor mer. Även avtalens lägstalöner ska höjas med minst 700 kronor i månaden. Det leder till krav som procentuellt ligger långt högre än 2,8 procent.

Per Hidesten anser att LO:s låglönesatsning inte avspeglar industrins förutsättningar och är därför inte förenligt med Industriavtalet. Det bör facken inom industrin ha i åtanke när de ställer sig bakom LO-samordningen.

– Om avtalen på arbetsmarknaden inte är i linje med kostnadsmärket för industrin, skadar det konkurrenskraften, säger han.

Andra prioriteringar från Industriarbetsgivarna är möjligheten att anpassa villkoren i avtalen på företagsnivå och att få till flexibla arbetstidsregler. Företagen vill att arbetstiden ska kunna anpassas efter konjunkturläget.

– Sedan vill vi också fokusera på långa avtal. Jag hoppas att alla parter har en långsiktighet när de förhandlar, säger Per Hidesten.

(Källa: Svenskt Näringsliv)